Alla tankar flög i mitt huvud. Att sitta bredvid sin bror och samtidigt höra mamma skrika är hemskt. Allt hon skriver är hur mycket hon älskar oss och att det inte var vårat fel. Men jag kan se i hennes ögon hur hon tänker på att det är vårat fel. Jag och Oliver var tvungna att bråka om vilken musik det skulle vara som spelas. Jag ville att det skulle vara Britney Spears och Oliver ville lyssna på Justin Timberlake. Det är bara töntigt nu när man tänker på det.
Jag kan somna på kvällarna och tänka på alla saker om henne. Hennes doft, hur den inte skulle finnas längre. Hennes prat och tjat som helt plötsligt bara försvann. Hennes godnatt kyssar hon alltid la på kinder och pannan.
På kvällarna kunde jag alltid höra hur Olivers skrik. Hur det var hans fel. Senare på natten kunde han komma in och väcka mig för att han var rädd eller att jag hade börjat skrikit i mina drömmar. Min fader var tvungna att jobba så han hade aldrig tid att trösta oss. Han hade från början bara skyllt på oss att hans livs kärlek hade dött.
Drömmarna om hennes död spelar alltid upp i mina drömmar när jag sover.
Pappa sluta anklaga oss efter något år och började vara hemma mer och var mer med oss. Det var då alla mammas drömmar om att våra betyg var tvungna att vara de bästa.
Jag ville bara försvinna. Jag vill att allt ska försvinna. Allt jag vill är att vara lycklig och kunna le riktigt någon gång igen.

Jag går sakta ner för trappan med mitt gossedjur i handen. Mamma står och kollar sig i spegeln samtidigt hon tar på sig sitt röda läppstif. Hon ser mig stå på höger sida om henne och observerar henne. Hon ger mig ett litet leende innan hon ropar ner Oliver. Hon böjer sig ner och kollar på mig. ”Vad ska vi göra med ditt hår idag?”
”Pippilotter.” skratta jag ut och hoppade upp och ner.
”Okej, okej. Lunga ner dig.” Hon tog tag i en sida utav håret och satte upp det sedan den andra.
”Oliver du måste komma nu!” ropar mamma och ner för trappen kommer en brunhårig lite pojke. ”Ta på er skorna så åker vi.”

”Mamma! Mamma! Mamma!”
”Vad är det Alessandra?!”
”Kan vi lyssna på Britney nu snälla!”
”Nej, Justin!”
Röster från oss alla kom ur oss. Både jag och Oliver knäpper lös oss för att nå bättre fram för att byta låt. Mamma vänder sig om skriker argt på oss att ta på oss bältena. Vi tar snabbt på oss bältena och hon vänder sig om. Helt plötsligt skriker hon. Hon skriker hur mycket hon älskar oss, sedan blir allt svart. 

Här har ni en liten prolog. Jag vet den sög och du behöver inte kommentera det. Men jag lovar att kapitlerna kommer bli bättre än den här. 
Jag kommer ha ett litet problem, jag kan inte alltid skriv för min dator hos mamma fungerar inte så jag måste andvända min pappas dator när jag är hos honom och jag är bara hos honom varrannan vecka. Men ja har hunnit skrivt kapitel ett och jag kommer sätta den på tidsinlägg för att jag åker till min mamma i morgon bitti. 
Jag kommer skriva så mycket som  möjligt idag på kapitel två så jag kan ställa in den också, så ni får bara hoppas. Och när jag är hos mamma KOMMER jag skriva in alla ideer jag kommer med på min iPad så ja i alla fall har lite.